att komma tillbaka ....en ny börja....
natten 2-3 januari 2013 vaknade jag av en fruktansvärd smärta under bröstkorgen på vänster sida,
den här smärtan var outhärdlig, jag grät och kunde inte andas.
jag åkte upp till shalgrenskas akutmottagning där jag kom in ganska omedelbart ,
just denna natten var väntan ganska lång då det var en kille som blivit skjuten.
på morgonen efter x antal timmar av väntan med bara en sköterska och en akutläkare som snabbt kollat läget kom en läkare som hade tid att vara lite mer nogrann, vid detta laget kunde jag knappt andas och hade ekg inkopplat och syrgas då luften inte räckte till hur jag än försökte.
då förstog läkarn att det var lite bråttom så upp till hjärtultraljud då dom var ganska säkra på att det var lungemboli,
hjärtläkarn kollade så att inte nån propp vandrat upp till hjärtat.
det såg bra ut.
sen ner till avdelning 90,(Mava)
sen upp till röntgen då dom inte av andra orsaker vill göra en vanlig röntgen så gjorde dom en konstraströntgen då dom sprutar in ett medel i armen som visar hur blodflödet rör sig i lungorna,
tillbaka till av 90, helvetes natten med alla äckliga ljud och lukter överallt!!
vaknar 5,15 av det petas och dras i mig ,egk kollas och byts batteri på då man har ett bärbart , syresättning och sprutor och blodprover skall tas, man insåg ganska snabbt att man inte var hemma.
tillbaka upp till röntgen, dags att andas in ett radioaktivt medel som visar hur luften rör sig i lungorna.
dessa prover såg inte alls bra ut :( konstaterat att jag har lungemboli.
ner till avd 90 , " du blir kvar här ett tag till " , jaha det var ju inte oväntat men paniken steg och jag var redan rädd men blev ändå räddare vid detta laget , insåg att jag var ganska sjuk och det var dags att inse detta.
jag var kvar på sjukhuset i 5 dygn och har aldrig varit så glad över att komma hem någonsin, men det var med blandade känslor som jag åkte hem , rädslan för att gå och lägga sig utan bevakning och vara "själv" utan läkare.men innan jag fick åka hem var det
början av planering av medecinering och hur man tar sprutorna på sig själv,
jag ska sprutor med Fragmin i ca 6-9 månader framåt beronde på olika saker.
dessa sprutor tas rakt in i magen och kl 8 på morgonen och 20 på kvällen , ska vara på så exakt samma tid hela tiden som möjligt.
av dessa sprutor ser det ut som att jag varit i slagsmål med mike tyson då man får svart gröna blåmärken, och dessvärre förhårdnader under huden så när man ska ta nästa spruta gör det skitont,och ja jag alternerar plats men det tar slut med utrymme efter ett tag, och det hinner inte läka innan det är dags för nästa omgång,
innan detta visste jag inte hur allvarligt lungemboli var men det vet jag nu och jag är tackasam att jag åkte upp till sjukhuset ,annars hade jag kanske inte skrivit detta.
rädslan och dödsångesten går inte att beskriva för någon om man inte upplevt samma rädsla, att ta saker för givet kommer jag aldrig göra i hela mitt liv igen .
nu är det läkarbesök/ blodprover en till flera gånger i veckan,allt för att läkarna skall kunna hålla koll på mina värden och hur blodet påverkas av sprutorna om det koaguleras som det ska,osv....
hädanefter blir det aldrig mer en cigg eller alkohol för mig inte heller massa onyttig mat med för mycket fett , salt är uteslutet och träning kommer bli min bästa vänn i framtiden, detta vill jag aldrig mer vara med om.
att försöka beskriva hur jävla rädd och hur dåligt jag mått och fortfarande gör det går inte.
nu är jag glad om jag kommer upp för trappan ,det är inte så lätt när blodtrycket är kasst och man har nedsatt lungkapacitet, det suger!
det är en lång väg jag har tillbaka men jag är här och kan göra den det är jag glad för.
det går inte att beskriva hur tacksam jag är för all hjälp jag fått, jag hade nog inte fixat det vardagliga om det inte vore för min mathias och vår underbara dotter, min familj och vänner.
så nu tar vi en dag i taget och kämpar på vägen tillbaka, vissa dagar är "lätta" vissa är skit och ångesten och paniken kryper på och skrämmer skiten ur mig för det är vad detta har gjort.
one day one step........
