det är svårt att beskriva hur panikångest känns, men det är rent ut sagt förjäkligt när det slår till, man kan inte värja sig mot det och inte ett smack kan man göra för att förklara just då hur man känner sig.
det slår över en som en hjärtattack kan man säga det trycker över bröstet och sticker i armarna och i hela kroppen det kommer som en svimmningskänsla som man inte kan trycka undan,
gråten sitter i halsen och man kan inte göra annat än att gråta, och det brukar vara okontrollerat , jag kan inte sluta gråta, man hyperventilerar och rädslan för att allt ska gå åt skogen går inte att få bort, jag får dödsångest som jag inte kan kontrollera över, jag blir livrädd varje gång och det är tyvärr för många gånger som det händer, jag önskar att jag kunde ta bort det för jag hatar det,
jag känner mig som att jag ser mig själv utifrån totalt maktlös att kunna göra något åt det !! 
detta blev bara babbel som ingen förstår inte ens jag ,men det är ett försök att förklara hur det känns, men det är så mycket mer som inte går att beskriva, det är obehagligt som attans kan man säga iallafall,
men jag som person kan ta mycket innan det brister och jag har en tendens att låta det bli väldigt mycket innan det släpps ut, kanske det som är problemet??
men inte fan tänker jag låta något sånt här knäcka mig jag är starkare än nån medicinsk term som inge erkänner för det är tyvärr så det är,
jag tänker iallafall vara starkare, jag gråter tillräckligt när det slår till och jag kan inte göra något åt det, jag önskar att jag kunde men det är något av de få saker jag inte kan ta kontroll över, men det betyder inte att det ska få kontroll över mig.
jag har tagit kontrollen över mitt liv i hela mitt liv och ingen eller något ska ta min kontroll, !!